Kroppsideal
Varför står jag och kollar på mig själv i spegeln och trycker ner mig själv och kollar på det fett jag vill ha bort? Ofta när jag var liten drömde jag om att jag ville ha en smalare kropp. Varför ser jag ut som jag gör? Hur kan det ha gått så långt att små flickor vill bli smalare och att till och med vissa svälter sig själva. Vi ska inte behöva förändra vårt utseende för att bli accepterade av andra och oss själva!
När jag var liten kände jag mig ofta större än de andra flickorna i min omgivning. Jag började få de här tankarna någonstans vid 9 eller 10 års ålder för att jag tror att jag jämförde mig med andra då de flesta flickor var väldigt små i kroppen och saknade kurvor. Kurvor som jag upplevde att jag hade. Jag tyckte att många blev mobbade på grund av olika ideal, att man är för smal eller för tjock och det känns som att hur man än ser ut, är det alltid någonting andra stör sig på.
Jag har fått kommentarer på nätet att jag är för stor och att min panna är för stor. Dom sa att min panna var lika stor som en fotbollsplan. Jag tyckte då tillslut att de hade rätt på grund av det dom sa. Men nu vet jag att det inte är sant och att dom bara tryckte ner mig men att det förmodligen handlade om dom. Man vet aldrig vad en annan person går igenom och mobbning kan leda till att någon faktiskt vill avsluta sitt liv på grund av det. Man bygger upp ett självhat på det man hör och ser. Känslan växer sig större att man måste bli smalare och att det alltid är någonting som måste fixas. Det leder till en sån stor press så vi gör nästan allt som krävs för att bli mer lik idealet.
Jag drabbas fortfarande av det här tankesättet då jag ser ett ideal framför mig. Då jag jämför mig själv med andra. Min bild är att tjejer ska vara smala, ha stora bröst, stor rumpa och långa, smala ben. Nuförtiden är det många unga som gör skönhetsingrepp för att man inte är nöjd med sig själv eller att man vill ändra på något speciellt. Trots att jag har dessa tankar vill jag inte utsätta mig för ett kirurgiskt ingrepp utan önskar förändra min livsstil för att må bra.
I sociala medier ser vi instagrambilder och reklam dagligen. De visar ofta modeller som har ett utseende som förstärker synen på vad som är normalt och det får mig att känna det som att det är något fel på mig. Det vi inte ser bakom bilden är att en del bantar så mycket så vissa tuppar av på catwalken. Vi ser också skyltdockor i alla olika fönster i galleriorna. Det finns inte många människor som ser ut sådär. När man provar kläderna sitter de inte som de satt på dockan och då känner man sig besviken och missnöjd med sin kropp. Det vi måste tänka på är att vi ser alla olika ut och hur kläder sitter på kroppen varierar från person till person. Och det är bra att det är så.
Ätstörningar i Sverige blir bara vanligare och vanligare enligt statistik på atstorningar.se. Ungefär 100 000 människor beräknas ha en diagnostiserad ätstörning enligt samma källa och de flesta som drabbas är kvinnor. Var femte kvinna lider av en ätstörning och största risken att drabbas av en ätstörning är mellan 13-30 års ålder. Även män drabbas, ungefär 10%.
Jag tycker att vi måste börja tänka på vad vi säger till varandra men framförallt måste vi sluta trycka ner oss själva. Alla är olika och det måste vi tillåta. För hur skulle samhället se ut om alla såg likadana ut?