Farfar
Den 7 augusti 2013 är en dag jag aldrig kommer glömma det är den dag du försvann från oss. Du vart bara 65 år och de är alldeles för tidigt, jag var 10 år när min farfar gick bort! Har vissa stunder jag kommer ihåg extra väl, kommer ihåg en kväll jag sov hos er och då var mina kusiner där så sov i ”lekrummet” med Nellie. Vi skulle precis lägga oss och då farfar hem från jobbet eller nåt och krama oss och den kramen va extra lång. Kommer inte ihåg så mycket men tror han sa hur mycket han älska oss men är ganska suddigt.
Kommer ihåg när farmor ringde till mamma och hörde att hon var rädd på hur mamma prata med henne, hon sa Vivi ta det lugnt och andas, då förstod jag nåt var fel så gick upp och då sa mamma till mig ”vi tror att farfar inte lever längre” eller nåt sånt va de men farmor va inte hemma och pappa och mamma for och kolla hur de va med farfar. Då hitta dom han i hans favorit fåtölj och han levde inte, mamma ringde till mig och sa de då kan jag säga att hela min värld rasa samman.
Kent va en så godhjärtad person som brydde sig om alla andra före sig själv. Han ställde alltid upp för mig han följde till och med på mina rid lektioner. Han ställde upp för farmor va för rädd för att följa, han hjälpte mig hitta en underbar sport ”basket” som jag lever för och vill göra min farfar stolt men vet han alltid är stolt. Han var på mina matcher och kände mig så stolt att min farfar va där, och jag skröt alltid om han att han jobbade med elit lagen.
Som ni förstår betydde min farfar allt för mig och han är min förebild och kommer alltid att vara de! Du är jätte saknar farfar och älskar dig från botten av mitt hjärta! Du är min hjälte!!
